Byggd på en måndag - 28 A-Fords Tudor

Håkans första bygge

Det är över 10 år sedan vi besökte Håkan Söderman och hans garage senast. Ett garagebesök som genererade en artikel som publicerades i nummer 2/2008. 

I artikeln kunde man se A-Fords Tudorn i en lokal som var pyntad med surfingbrädor, bambu och kulörta lyktor. Rodden var plåtren med tydliga vibbar hur ett showbygge kunde se ut på 60-talet. Sänkt kaross över ramen, choppat tak med något kortare takstolpar i framkant för en mer framåtlutad taklinje, samt fullskärmat. Men det mest iögonfallande var förstås taket. Ett glastak hämta från en Peugot 407 SW som nu ersatt det gamla pegamoidtaket. En transplantation med ett mycket lyckat resultat.

Men om vi börjar med att gå tillbaka tio år i tiden sedan förra artikeln för att sedan gå 20 år framåt ska vi nog lyckas sammanfatta storyn kring detta bygge som med andra ord pågått under drygt 20 års tid.

Året var 1997 då Håkan, eller HP som han kallas fick nys om en -28 A-Fords Tudor som hade importerats av Sköndals Motor i Stockholm. Bilen hade redan ”roddats till” i USA, men på ett ganska primitivt och udda vis. Bland annat ruvade en fyrcylindrig Ford Pintomotor mellan rambenen. 

Affären blev av och HP kunde ratta hem sin brunprimade Tudor med gula ekerfälgar till hobbygaraget på Lidingö.

- Jag tyckte motorn såg rätt cool ut, men jag insåg när jag dagen efter skulle åka upp ur garaget som låg två våningar ner att Pintosnurran var helt kraftlös. Jag kom helt enkelt inte upp för den svagt lutande garageuppfarten… Hur mycket sats jag än tog, berättar HP och skrattar. 

Efter lite felsökning kunde han konstatera att fördelaren satt fel, och efter lite justering kom han till slut upp ur garaget. Efter att ha åtgärdat diverse barnsjukdomar och låtit garagekompisen Martin Lundqvist lackerat bilen matt blå regbesiktigades Forden. Efter ett par års brukande kändes kraften i den slutkörda Pintomotorn inte direkt spännande längre varpå en kompressormatad Cheva smallblock stoppades i.

- Chassit var inte riktigt anpassat för den nya drivkällan. Det vred på sig rätt ordentligt och man fick vara på sin plats när man stampade på.

Stampade på rejält gjorde han i alla fall ett par gånger. Den ena gången på Mantorp där en 13.22 tid noterades (Han spöade Martin som då hade sin guldfärgade -39 Ford), och en annan som slutade i ett dike… Men det skulle skriva med mycket små bokstäver.

Vid den här tidpunkten var det inte längre några problem med orken att ta sig upp för backen i garaget, tvärt om. Nu var det chassit som var den svaga punkten.

År 2000 beslutade sig HP för att riva ner bilen och bygga vidare. Något som inte alls gick som han tänkt sig. Samma år drabbades nämligen garaget av en stor brand och bilen fick omfattade skador.

- Förutom rökskador ramlade en tegelvägg över bilen som förstörde en hel del.

Försäkringbolaget betalade ut ersättning för skadorna och HP stod nu med en trasig bil och försäkringspengar på kontot.

- För att trösta mig åkte jag till USA och spenderade upp pengarna jag fått. Det blev bland annat en ny 6-71 kompressor, en uppsättning fälgar och däck, samt en hel del andra prylar som gick förlorat i branden.

Startskottet
När röken lagt sig och HP kommit hem från USA hade en plan växt fram hur han villa bygga version två av rodden. Och det var då det stod klart att ett glastak var en av ingredienserna.

- Jag tittade runt lite innan jag slutligen anande att ett tak från en Peugot 307 SW skulle kunna passa. Men för att ta reda på det fick jag åka till en Peugotåterförsäljare och mäta.  

Efter att ha konstaterat att det skulle fungera beställdes ett nytt glastak, men väl hemma började problemen.

- Vi höll på i flera veckor för att hitta nån lösning kring hur det skulle sättas på plats. Men till slut gav vi upp.

En lösning skulle vara att hitta ett helt tak, men då bilmodellen var helt ny på marknaden fanns inget begagnat att tillgå, vilket skulle underlättat installationen avsevärt. Det tog faktiskt flera år innan ett begagnat lokaliserades. Och det var på Osbyskroten han hittade det.

- När jag fick hem det gick det betydligt enklare att få dit det. Det krävde bara åtta försök och lika många plåtkonstruktioner innan det satt där det skulle, minns HP och skrattar.

För HP som endast haft en hobbybil att träna på tidigare blev det en stor utmaning att forma rodden till vad den är idag.

Ser vi på karossen kan vi snabbt konstatera att det inte är mycket kvar av den ursprungliga formen. 

- Jag började med att sänka den över ramen och bygga ett nytt golv. När det var gjort såg taket så högt ut att en takchoppning var oundviklig. Med mer choppning i fram än bak. Sänkningen av karossen över ramen medförde även att jag fick flytta upp bakskärmarna. 

Parallellt med karossjobbet fick även chassit en uppdatering med bland annat boxning av ramen, en Ford 8-tumsaxel, coilovers fram och bak, samt en droppad I-Beam framaxel med bromsar från en 70-tals Mustang.

Det var ungefär vid den här tiden, kring 2008 bilen stod på hjul, med färdigt chassi och det mesta av det yttre plåtjobbet gjort vi gjorde vårt första besök.

Nutid

Vad har då gjorts under åren 2008-2018? Till att börja med kan vi berätta att HP endast spenderar en dag i veckan i garaget. Måndagar. Och gör man en snabb uträkning på hur många dagar det blir på 10 år får jag det till 520. Ungefär 1 ½ år, grovt räknat. En ganska kort tid om man samtidigt ska ha det lite trevligt i garaget.

En stor del av den tiden har ägnats åt den detaljerade inredningen med tydliga drag av Art Deco.

- Stolarna och en hel del andra detaljer som vattenskurits har Martin Lundqvist hjälpt till med, och jag har jobbat en hel del med mässingdetaljer. 

HP berättar till exempel att fönstervevarnas design kom till efter att originalvevarna inte längre fick plats efter att -39 Ford DeLuxe-instrumentbrädan kom dit. Där baksätet en gång satt hittar man nu en bensintank. Eller rättare sagt en lufttank från en lastbil som nu fått flytande innehåll. Påfyllningen sker numera i ett snyggt tanklock som sitter i bakrutan.

När man sätter sig i kupén känns det luftigt trots att det egentligen är väldigt trångt. Och självklart beror det på det generösa ljusinsläppet genom taket.

Jag noterar att det finns en enda detalj som känns modern när jag slagit mig till ro i den sportiga stolen och tittar runt på alla fina detaljer. Det är en hemlig liten knapp i taket.

- Den här knappen är den modernaste på hela bilen, säger HP och trycker på den. Några sekunder senare har en skiva täckt glaset från insidan. 

Förutom alla detaljer i rostfritt och mässing finns även lite mjuka delar. Tillexempel det genomtänkta valet av tyg man hittar på delar av stolarna och dörrsidorna.

- Jag fastnade för ett tyg som fanns i vissa Cadillacmodeller från 50-talet. Det tillsammans med mattorna jag hittade i en mattaffär som jag lät kantsy blev en bra kombination. Och vi kan inte annat än att hålla med.

Så var de det där med ratten.

- Det var när jag var på en firma på Vallhallavägen som säljer verkstadsmaskiner jag fick syn på ratten. Eller om man nu kan kalla det ratt. Den hörde i alla fall hemma på en svarv och efter lite modifiering sitter den nu i bilen.

Efter att ha ålat mig ur bilen och återigen går runt och betraktar alla vinklar slår det mig att den till viss del liknar det kända bygget ”Lil' Coffin”, en Tudor som på 50-talet byggdes av Dave Stuckey. När jag ställer frågan till HP om den bilen varit till inspiration får jag det befriande svaret:

- Det var några under Elmia-mässan som frågade samma sak. Med då jag inte vet vilken bil det är får jag väl säga nej på den frågan.  

Visst är det skönt att gå sina egna vägar och göra som man vill.

Slutligen går vi in på färgvalet, den diskreta mörkgröna färgen.

- Jag ville ha en färg som liknade den som det tonade glaset har och när Björn Kanrell, som utförde lackeringsjobbet tog fram en färgkarta med ett antal varianter av kulören ”British Racing Green” var det just denna jag fastnade för. 

Efter att ha visat upp bilen på två utställningar under våren har hurraropen haglat. Några priser har det också blivit. På premiären i Elmia blev det ett 2:a pris i inredning och SSRAs choice. Dessutom juryns val i D-hallen. I Tammerfors ett par veckor senare blev det ett 1:a pris i kategorin ”Street Rod”.

Ett mycket gott betyg där HP uteslutande gjort allt själv. Lägg där till att detta är hans första roddbygge. Respekt!

Efter att han testkört lite återstår nu att fixa lite barnsjukdomar innan den ska besiktigas och kunna brukas på alvar.

Vi ser fram emot att se den på våra vägar i sommar!