Mer än bara dragracing

Det finns mycket roligt en kan hitta på med amerikanska bilar. Dragracing, till exempel. Men att köra fort på bana med V8:or är mer än bara 402 meter rakt fram i raskt tempo. Intresset för banracing växer, inte minst i Sverige. Vi tar dig med på en resa med apex i sikte, med skrikande däck genom chikaner och hårnålskurvor.

Ett växande intresse

Rattlåsracing brukar de fnysa. De som helst svänger med sina V8-bilar snarare än enbart kör rakt fram. Det ena utesluter väl dock inte det andra, tänker vi.

Givet den världsomspännande pandemin har det hörts ovanligt lite motorvrål på landets motorbanor i år. Men faktum kvarstår. Intresset för att köra på bana i Sverige med V8:or har växt under de senaste åren.

Helgen den 20 och 21 augusti ägde till exempel Mantorp Classic 2021 rum. Härlig historisk banracing med en hel del gamla V8:or. Tidigare denna sommar fanns möjligheten att testa sin bil på eventet Turnout Track & Sprint på GTR Motorpark i Eskilstuna. Ett gyllene tillfälle att hitta sin inre banracingförare och låta hornen växa till dess att hjälmen sätter stopp.

Kanske är detta växande intresse delvis kopplat till mer seriösa bilbyggen i pro touring-stil, en seglivad trend som nog får betraktas vara här för att stanna. Amerikanerna har hållit på länge med detta, och sedan tävlat i konbana (kallas Autocross på andra sidan Atlanten) och annat festligt. Och varför inte. Konbana är ett utmärkt sätt att stressa och lära känna sin bil.

Värt att notera är dock att just historisk banracing är starkt kopplat till de homologeringsregler som funnits sedan bilarna tillverkades. Du kan inte bara förbättra din bils prestanda hur som helst och sedan köra ifrån kompisarna. Men det finns friare klasser för de som vill göra större ingrepp. Trimma motorn, bytta chassikomponenter och så vidare. Ett sådant exempel är SSK-serien, och särskilt då klass 2 samt 3 där vikt/effektförhållande är det som styr.

Men om vi spolar tillbaka bandet en smula och låter oss inspireras av historien då? Vad ser vi? Trans American racing så klart. Särskilt startåret 1966 och fram till 1972. De här åren delas serien in i två klasser: under respektive över två liter stora motorer. Det är särskilt i den senare klassen magin återfinns. Här dominerar Chevrolet Camaro, Ford Mustang och AMC Javelin fullständigt. Ett visst inslag av andra bilmärken och -modeller finns: Pontiac Firebird, Dodge Dart och Plymouth Barracuda. Men dessa syns bara tidigt eller sent mellan 1966 och 1972.

De här åren finns det många bra förare involverade i Trans Am-racingen, men den kanske starkast lysande stjärnan, det är Mark Donohue. Förutom att Mark Donohue var för Trans American Racing vad Smokey Yunick var för NASCAR (läs om Marks syradoppade karosser som ett exempel) så var han toppförare i så många sammanhang: Trans American racing, NASCAR, Formel 1, Can Am... Det betyder att han fram till sin död 1975 körde en grandios samling olika typer av racebilar, bland dem AMC Javelin, AMC Matador, Chevrolet Camaro, Ford GT40 MK IV, Shelby Cobra, Shelby Mustang GT350R, Lola T70, Porsche 911 och Porsche 917/30. För att nämna några.

Men som skrivet: Han var uppfinningsrik också, den gode Mark, med en ingenjörsexamen i bagaget. Bland de saker han lämnade efter sig som ett arv till racingen återfinns Trans-Am Camaro-spolern. En spoiler som Mark Donohue sedermera modifierade och återanvände på 1970 års AMC Javelin SST.

Givet Mr. Donohue som brygga: Om ponybilarna ylade runt i Trans American Racing så var det fullsize som gällde i NASCAR. 1966 till 1972 är årtalen som är extra heta även här. Mark Donohue körde en AMC Matador, men här återfanns alla de mellanstora och helstora bilmodellerna. Chevelle, Charger, Fairlane, Grand Prix, GTO...

Hemma i Sverige kommer man igång med Trans Am-liknande racing 1975. Först under Super Star Cup med Ford Mustang och Chevrolet Camaro. 1988 blir det endast Camaro som gäller; följaktligen byter racingserien namn till Camaro Cup. Idag lever racingen vidare under namnet V8 Thunder Cars och återigen är fler bilar än bara Camaros välkomna.

För att knyta ihop säcken som startas i Sverige, rullar på via historielektionerna från USA och slutligen avslutas ned svensk banracinghistoria medelst V8-bilar: Jo. Att tävla med jänkebilar är en betydligt vidare företeelse än att bara köra dracracing, även om den sporten är störst i Sverige bland V8:a-fantaster.