En hyllning till 60-talets showbyggen - Danas Hinkles

Under pågående dokumentation av en hot rod, liggandes på marken i jakt på den perfekta vinkeln, kom en äldre man fram och knackade på min rygg.

- Hey, you must be a photographer? 

- Jo, ja, äää, mejbi that.

Mannen som ställer frågan heter Rodney Smith och är själv fotograf.

- Följ med mig ska jag visa dig något utöver det vanliga, säger Rodney.

Trots att vi inte känt varandra mer än två minuter kändes det inte alls obekvämt att helt plötsligt gå runt på L.A. Roadster show med en guide som verkar känna alla inom hobbyn. På väg till målet skakades det tass med många kända namn och Rodney delade ut Gasoline-tidningar på löpande band. Nytt för i år var att det fanns en inomhusavdelning på showen, och det var tydligen dit vi var på väg. Väl framme vid byggnaden kunde jag snart konstatera att de fordon som vistades här inne var något utöver det vanliga. Med bestämda steg gick promenaden mot det fordon som lyste skarpast i hela lokalen.

- Nu ska vi hälsa på Dana Hinkle som äger den gula -32 pickisen där borta, säger Rodney. 

Med endast en tidning kvar stack jag den i näven på Dana och presenterade mig. Jag och Rodney hade känt varandra i minst 40 minuter så vi hade blivit en finslipad duo. Det verkade inte vara några problem att få dokumentera bilen.

- Vi kan väl göra reportaget nu med detsamma, frågade Dana och sken som en sol. 

Trots att det lockade tyckte jag inte att omgivningen gjorde bilen rättvisa och det slutade med att vi bytte telefonnummer och bokade in en tid nästkommande helg.

Efter en lunch med min ”nya kompis” skildes våra vägar.

Nästa helg

Efter ett par timmars biltur i sydöstlig riktning från Los Angeles var vi framme vid slutmålet, Ramona. Efter att ha ”googlat” på adressen visste vi att vi skulle hamna på landsbygden, vilket verkligen stämde. GPS:n ledde till en återvändsgränd, men det fick man väl lita på. När grusvägen övergick till betong och en stor ranch kunde skönjas bakom krönet började GPS:n prata: Reached destination!

På den enorma gården stod pickisen, ett par hojar, några 50-tals originalare, en -56 Chevrolet och lite annat spännande. Vi hade kommit rätt. På den stora gården var massor av människor samlade, och mannen som först mötte upp oss och hälsade oss välkomna var Rodney Smith… Nu får man väl nästan kalla oss bästisar?

Med ett par assistenter till förfogande kunde jag gå loss och dokumentera den fantastiska -32:an på ett mer rättvist sätt.  Dana berättar hur allt började:

- Någonting hände i mig när jag fem år gammal började bläddra igenom farsans gamla biltidningar. Jag minns synintrycket från av alla hot rods, allt krom, de vilda lackerna och massor av häftiga detaljer. Man I am addicted! 

Danas första bygge var en dröm sedan high school och påbörjades 1997 i ett litet tvåbilsgarage. Det var en -56 Chevrolet som fick ny bakram och byggdes i Pro Street-stuk. Dana gjorde det mesta av arbetet själv men det tog tio år att färdigställa bilden på grund av bristen på pengar. 

- För några år sedan sålde jag mitt företag, som bestod av en större kaktusodling. Då blev det lite lättare med ekonomin, berättar han.

Vid en ålder av 49 år kunde han pensionera sig och bygga ett garage på 200 kvadratmeter. Vid besöket sommaren 2011 låg Danas fokus på tre hobbybilar. En -58 DeSoto Firesweep som skulle bli en mild custom, en -69 Dodge Charger med 426 Hemi för kurviga bergsvägar och till sist bilen som ni ser på bilderna. En -32 Ford Pickup, som färdigställdes i början av året och då ställdes ut på Grand National Roadster Show. 

- Jag hittade pickisen utlagd på eBay för några år sedan och tänkte att det kunde vara ett kul projekt. Min tioårige son Dylan hakade på och vi drog iväg en och en halvtimmes resa norrut till San Juan Capistrano där pickisen fanns. Det var ett riktigt söndersågat 70-tals bygge och drivlinan var inget jag ville använda. Men hytten, dörrarna och skärmarna var riktigt fina, även om flaket bara var att kassera. Vi åkte hem igen och började bjuda på bilen och vann auktionen, säger Dana.

När den hämtats och stod i garaget rev Dana och Dylan ur inredningen. De blev förvånade över att karossen var totalt rostfri och i så bra skick. Det gjorde heller inget att den var choppad runt fyra tum. 

- Min tanke var att bygga den som ett 60-tals showbygge men tidskorrekta komponenter. Som en hyllning till företagen och gubbarna som var med och skapade trender under den tiden, berättar Dana.

En kompis till Dana som är plåtslagare konstaterade att bakskärmarna var från 1933 eftersom de korrekta ser ut på ett visst sätt till pickuperna från 1932. Det blev att jaga två nya bakskärmar på nätet, vilka hittades i Maryland. Framskärmarna visade sig heller inte vara så bra. Även där blev det nya men här gick att använda reprodelar. 

- Även de nytillverkade behövde en del arbete för att bli perfekta till slut, avslöjar Dana.

Ett nytt flak införskaffades också och tillverkaren Mac Hils gjorde en variant som var sex tum kortare och utan nitar. So-Cal Speed Shop i Pomona levererade därefter ett boxat chassi, komplett med fram- och bakvagn inklusive bromsar. 

-Jag passade även på att köpa en komplett instrumentbräda med mätare och säten från Glide som byggde speciella sitsar som går att fälla upp. Det innebar att jag kunde gömma stereogrejerna därunder, avslöjar Dana som passar på att erkänna att det enda som i slutänden faktiskt användes från pickupen som köptes var hytten, dörrarna och registreringsskylten…

När chassit kom hem blev även den äldre sonen Bryan, 29, involverad i bygget. Dylan hade hunnit bli 13 år och det nya garaget började bli klart. Medan karossens delar passades ihop fick Machine Tech i Oceanside bygga en pigg 350 ci smallblock med gjutjärnstoppar. Med fyra Weber 45 IDA förgasare, Mallory Unilite och en vass kam från Snyder bromsades motorn till hela 425 hk. Mike Transmission fick därför leverera en TH400 automat med manuellt ventilhus. Fälgarna köptes från Stockton och håller 15x4.5 tum fram med 5.60-15 däck. Baktill är fälgarna 15x8 med 7.75-15 mönstrade Radis ”cheater slicks”.

I flakets golv lades ett sydafrikanskt träslag som heter Zebrano innan en bensintank från Mooneyes monterades. Steve´s Fabrication i Escondido tillverkade några unika saker på bilen som exempelvis rattstången, nerf bars, växelspak och expansionskärl.  

När det var dags för lackering blev det svårt att hitta någon som kunde utföra allt som Dana ville ha gjort. Till slut klev Pete ”Hot Dog” Finlan in och gjorde ett makalöst jobb, långt över förväntan. Någonting i guld var egentligen huvudönskemålet, därefter fick Hot Dog helt fria händer. Det gick så långt att både torpedväggen, undersidan av skärmarna och fotstegen fick pinstriping och bladguldsinlägg! Ramen lackerades också i Pagan Gold Candy med olika skuggningar och pinstriping, innan klarlack och polering.

- Jag gillar verkligen krom så jag skickade iväg fler än 450 delar för kromning, berättar Dana som även inhandlade 1 400 kromade bultar till sin pickis. Han var även noga med att utsticket från muttrarna inte blev längre än två varv gängor…

När allt lackerat var slipat och polerat till perfektion skruvades rodden helt ihop och Dana drog ett komplett elsystem (med tygkablar och kromade kattstrypare) innan Armando´s Custom Upholstery i San Jacinto, Kalifornien, fick bilen. De sydde upp inredningen och hjälpte även till att installera stereon.

  - Jag är väldigt noga med detaljer. Jag kallar mig själv för ett detaljfreak, men min fru har andra ord för denna mani, säger Dana föga förvånande. Trots den sanslösa finishen kör han faktiskt med sin pickis. 

- En del som inte trott att jag verkligen använder rodden har blivit rejält förvånade när jag rullat förbi, avslutar Dana med ett stort leende.