Cajans 1955 Chevrolet

En -55 Cheva har faktiskt aldrig varit min favoritbil. Men den är okej om den är byggd i gasserstuk.

En del håller på ett helt liv med ett projekt, andra avverkar, bygger och köper nya projekt i ett tempo som omgivningen har svårt att hänga med i. Själv får jag kalla mig ”omgivning”, då jag råkar vara garagegranne med den här produktiva människan som ofta bjuder på nya överraskningar när jag kommer ner i garaget. Cajan, eller Caj Carlsson som det står i passet hör definitivt till den skara människor som kittlas av nya utmaningar.

Att han har haft några tidigare byggen publicerade i tidningen känner nog en del till, bland annat ett par frontmotordragsters, en 1969 Plymouth Road Runner och en 5-fönsters 1932 Ford som inte lämnade någon oberörd. En bil som lite oväntat fanns i hans ägo i många år och byggdes en gång i tiden efter att han, som så många andra sett filmen ”Sista natten med gänget”. I den filmen figurerade som bekant också en annan bil, en svart -55 Cheva som rattades av en kille vid namn Falfa.

-Den bilen har jag aldrig varit imponerad av, det är inte min grej att åka omkring i stråhatt, sjunga opera och köra streetracing. Däremot såg jag en annan film i mina tidiga tonår på en biograf nere vid Hornstull på Södermalm, nämligen ”Two lane blacktop”. Där fanns det en grå -55a som två lantisgrabbar och en brud körde omkring i och körde race. DET är mer min stil, säger Cajan och skrattar. Cajan hittade bilen hos en god vän, Bengan från Lindesberg som senare tyvärr gick bort i cancer som tagit hem den från USA som halvfärdigt objekt.

-Bengan och jag gjorde lite affärer och jag skulle hämta lite grejer hos honom då jag såg den gråa Chevan där. Suget blev förstås stort och jag frågade honom om den var till salu. Det blev affär, men motor och låda som satt i bilen var helt slut, så de skulle bytas ut, plus lite annat tjafs som gjorde att bilen skulle gå att köra med. Bilen i övrigt var mycket fin, i princip rostfri och det satt en ny inredning, krom och glas i den när den kom från USA.

Lång historia kort 

Bengan som blev allt sämre hade gjort i ordning en ny 427a och satt i en 6-växlad Richmondlåda, men på grund av Bengans hälsotillstånd slutade med att Cajan fick åka och hämta bilen innan allt var riktigt färdigt.

-När jag hade fått hem bilen och startade den så märkte jag direkt att det var något generalfel i motorn. Jag konstaterade att kamaxel som satt i var nerkörd på sju nockar och jag var väl inte sådär jätteglad, men i samma veva gick Bengan bort och då gick luften ur mig totalt, säger Cajan.

Med trasig motor och med en av Cajans bättre vänner borta kändes det tungt och bilen blev stående en tag i väntan på nya krafter.

-När jag efter en tid hämtat mig kastade jag ut motorn och kom på att en polare till mig ute på Ingarö hade en original 1968-års 427 HP motor stående. En motor som jag faktiskt byggde och renoverade på tidigt 90-tal. Kan nämna att det fortfarande är standard borr i den.

Cajan fick låna motorn av Lasse och satte i den i Chevan så han äntligen fick åka med bilen lite. Men då uppenbarade sig inte helt oväntat en mängd av barnsjukdomar.

-Jag fick fortsätta med den där jänkarna hade slutat bygga den. Bland annat fick jag bygga om lite i framvagnen, byta stötdämpare, fjädrar, göra i ordning styrning, renovera pedalställ och kopplingstagen så att det gick att trycka ner kopplingen och växla, berättar Cajan.

   Samtidigt började han gräva i den gamla 427:an som kom med bilen konstaterade han att det som gick att spara var blocket, vevaxeln och topparna, plus lite kosmetika utvändigt på motorn.

-427:an som jag började bygga upp igen fick 0.60 borr, 4-bultat block, smidd 427 vev, sen köpte jag Arias 12,5 comps kolvar för closed chamber toppar, ett set med kraftiga eagle stakar och en Crane rullkam. Jag kommer inte exakt ihåg lyftet, men nånting runt 6.30. En snäll gatkam, helt enkelt, säger han.

På det så är det en gear drive drivning, och uppe på det så sitter det ett par nya Pro-comp alu-toppar som han gick igenom och bytte fjädrar – fast de var nya...

-Efter det blev det ett par Com Magnum stål rullvippor, ett gammalt hederligt Edelbrock tunnelram. Uppe på det satt jag först ett par kromade Carter 650 men det går ju fet bort! På en old school 427a kan det bara inte sitta två kromade 650 Carter! Det måste vara ett par Holly med ett par gamla trycksvarvade aluminium trattar! Och så blev det.

Går man vidare bakåt hittar man ett Heys stålsvänghjul och på det sitter det en center force koppling som är täckt av en Lakewood sprängkåpa och efter den så sitter det en 6-växlad Richmondlåda.

-Angående 6-vxl manuell låda så fick jag en kommentar av en god vän vid namn Micke, som jobbar på denna tidning: ”Ööh, vaddå 6 vxl?? Ska du åka till Månen??”

I inledningen av texten nämner jag hur jag ofta överraskas när jag öppnar garageporten till vårt gemensamma garage. Och senast var inget undantag. Bland dragsters och hojar återfinns nu även en 1969 Dodge Dart och att -55 fått respass redan innan artikeln kommit i tryck kommer kanske inte som en överraskning.

För att hänga med i Cajans tempo skulle man kanske göra om Gasoline till en dagstidning för att vara först med det senaste? Vi lär säkert komma tillbaka till denna kreativa människa.

     På återseende!