Johans Pickis Longbed Fury

Att välja Chevrolets största pickup från 1964 gör inget jobb enklare. 

Johan Eriksson från klubben Undertakers i Stigtomta besökte vi i höstas och ni som läst reportaget kommer kanske ihåg Chevan i sin första version. Ledsen och utan luft i bälgarna låg den där på marken och ville ha uppmärksamhet. Medlemmarna i Undertakers har inte gjort sig kända för att vara storförbrukare av polish och tireshine, men den observante läsaren kunde dock notera Johan med ett sämskskinn (Johan får ha det helt för sig själv) i handen, torkandes en skinande blank PV-kustom. PV:n var Johans första bygge och stack ut ordentligt i gänget där synliga plåtjobb och oslipade svetsar är en självklarhet på en ”färdig” bil, men på Johans bulle var det alltså finish som gällde.

Då Johan köpte sin -64 Fleetside våren 2006 var målet att bygga en väl fungerande bruksbil med de nödvändigaste ”customtricken” applicerade. Sänkning i fronten var redan gjord, men värmda spiralfjädrar räckte inte hela vägen. Här skulle det bli lågt! Ett air-ridesystem inhandlades från GoTrading och en brutal kick-up till bakvagnen byggdes, på en för övrigt original hjulupphängning. En uppsättning diagonaler med vit sida monterades på breddade plåtfälgar som lackats i gul/grön flake. Även tak och ratt fick en skopa glitter lackat i samma nyans, något som tillsammans med den redan tuck´n roll-klädda soffan fått hänga med även på 2007 års version.

Finish istället för äcklisch

Då Chevan redan från fabrik var utrustad med det största motoralternativet, en 283:a, kändes ingen panik att ersätta drivkällan då den gott och väl räckte till för att diggisarna skulle tappa fäste. Om det var den manuella treväxlade lådan med tillhörande fullgasväxlingar som hjälpte till att påskynda ett bakaxelbyte är oklart, men nu sitter en modernare Caprice-bakaxel monterad under flaket.

Efter intensivt brukande av vagnen under sommaren 2006 hann de flesta barnsjukdomar åtgärdats och längtan efter att använda klubbens enda sämskskinn blev så stort att Johan en dag tog beslutet: Här ska rivas!

Johan som till vardags jobbar som billackerare såg ju inga som helst hinder i att utföra en totalrenovering av den ”lilla pick-upen” under loppet av 4-5 månader… Taket var ju redan lackerat!

Som vanligt vid en renovering finns en tendens att spåra ur en aning och i Johans fall slutade omlackeringen med ett toppjobb rakt igenom. Lyfter man på huven lyser de vita innerskärmarna ikapp med den uppsnoffsade 283:an som draperats med kromade Edelbrock ventilkåpor och diverse annat ”godis”. Kabel och rördragningar håller också en klass som få arbetsfordon begåvats med. Innan den gröna metalliclacken från Fiat lades passade även Johan på att lägga igen diverse onödiga listhål och hål för dörrhandtag. De glittrande plåtfälgarna hade gjort sitt och byttes mot en uppsättning chrome reversed som sitter fint efter omborrning av bultmönstret i trummorna fram. Då hjulvinklarna i framvagnen har en tendens att göra åttor kring sig själv, i lägsta läget, har en uppsättning droppade spindlar beställts och på köpet hamnar ju lastbilen ÄNNU närmare jordskorpan…

Hyttens insida påminner om att det är ett arbetsfordon, då det är mycket sparsamt med andra material än plåt runt kroppen. Men det tyg som finns inklusive flakskyddet är sytt hos den lokale sadelmakaren Lena.

Fångar inga främre stötar

När allt satt på plats och tidschemat fortfarande inte var spräckt kunde Johan pusta ut och invänta de sista delarna som beställts från USA. Nykromade stötfångare, grill, gummilister och glasrutor var det som paketet skulle innehålla. Under tiden passade Johans pappa på att knåda fram ett par beslag till bakluckan i rostfritt stål. När vårsolen gjorde entré satt allt på plats utom den främre stötfångaren som försvunnit under sin resa över Atlanten. Men stuket på bilen utan den monterad, tillsammans med en härligt spretig framvagnsinställning för tankarna till en blandras mellan en gasser och en 60-talskustom.

Då Johan nyttjar sin lastbil som bruksfordon kommer säkert det stora flaket till nytta då delar till klubbens vagnpark behöver transporteras på ett ståndsmässigt sätt.

Om Johans blanka bil inspirerat de andra medlemmarna i klubben är oklart. Men vid vårt besök i somras kunde man se ett antal slitna slippapper och tomma spackelburkar ligga på garagegolvet.

Vi lär återkomma.