Sweet Demonica - Hantverk med 40-årig tradition

Första halvan av 60-talet var en händelserik tid, inte bara inom fordonsindustrin. I Europa började det byggas en mur genom Berlin och i USA mördas USA:s president John F Kennedy. Ytterligare ett mord som ägde rum under det här årtiondet var mordet på medborgarrättskämpen Martin Luther King.  Men det var inte bara elände. Det tidiga 60-talet präglades, precis som 50-talet av stor framstegsoptimism, något som avspeglades bland ingenjörerna i Detroit och i övriga världen. I Wolfburgsfabriken i Tyskland utvecklades VW löpande och 1968 hade bubblan bland annat fått stötfångare med svart rand, lodräta strålkastare, 12 volts elsystem och tvåkrets bromssystem. Om inte det vore nog gick det för första gången att tanka utan att öppna huven… 

Det är kanske ett gå till ytterligheterna att jämföra bubblan med 60-talets mellanklassbil Pontiac Catalina, men man kan konstatera att utvecklingen gick åt olika riktningar på den tiden. Något som man kan sakna idag när alla bilar i stort sett är likadana oavsett om de är tillverkade i Kina eller USA.  

Tittar vi på 1962 års Pontiac var det en bil som hamnade i ett mellansegment i den amerikanska marknaden med en lite lyxigare framtoning än en Chevrolet, men billigare än motsvarande Oldsmobile eller Buick. Pontiac Catalina profilerades dessutom som en högprestandamodell, mycket tack vare det digra utbudet av hästkraftsalternativ köparen erbjöds. Från 215 till 348 hästar. Skulle man slå till på en ny tvådörrars HT -62 Catalina i grundutförande fick man punga ut med 2 860 dollar, något som kan jämföras med 1 750 dollar som krävdes för att bli ägare till en ny bubbla av exportmodell 1967. 

Semi-kustom 

Trots att prestanda låg i tiden var inte kustomfirmorna sena med att se potentialen i de nya rena karosslinjerna. Ganska snart började en ny trend skapas av namn som exempelvis Larry Watson och Gene Winfield för att nämna några. På de tidigare kustombilarna hade inte mycket lämnats orört på karosserna och en takchoppning var lika självklart som att en cowboy bär hatt. Men nu hände något nytt. Nu var det avancerade lackeringsjobb som låg till grund för den nya stilen. Plåtjobben inskränkte sig ofta med några igenlagda listhål och borttagna dörrhandtag och eventuellt en modifierad grill. Visst fanns det de som gick längre, men den stil vi idag förknippar med 60-talets semi-kustoms är oftast den enkla och rena stilen. 

Vrider vi fram tiden sisådär 40 år hittar vi idag många intressanta byggen som låtit sig inspirerats av 60-talets kustomvåg. En av dem som fastnat för den stilen är Stockholmaren Alexander Olwan. 

Pontiacen 

Trots att det skulle visa sig att Alexander bor fem minuter från artikelförfattarens boplats, var det på nätet den första bekantskapen men den gröna Pontiacen skulle äga rum. 

Efter några knapptryckningar var ägaren identifierad och vi ringer upp. 

Innan vi hinner avsluta vår första mening och vårt ärende förklarar Alexander: 

- Jag har inte byggt den själv. Det enda jag gjort med bilen sen jag köpte den för två år sedan är att jag bytt en spindelled.  

Trots ägarens blygsamma reaktion på frågan om ett reportage vore möjligt tog det inte lång stund innan bilen var nytvättad och vi kunde sammanstråla. 

- Det är en kille som heter Marcus Elionsson från Habo som byggt bilen, berättar Alexander och fortsätter:  

- Jag hade haft en -66 Impala och var på jakt efter något nytt när den här dök upp. Bilen hade varit utställd på Elmia 2009 där den fick utmärkelsen: D'Agostinos Award och den föll mig verkligen i smaken. 

Tittar vi närmare på bilen slås man snabbt av den gröna kulören som tonas mot en mörkare nyans.    

Tar vi en titt på karossmodifieringarna är de som vi tidigare nämnt för denna stil, mycket diskreta. Borttagna dörrhandtag samt att ett antal lister och emblem reducerats. Ett ingrepp som avviker från 60-talets ”checklist” för en semi-kustom är luftfjädring, vilket sitter i denna bil. Men valet av fälgar är mer typiskt. En uppsättning Chrome reversed skodda med 6.70 x slangar. Inredningen i vit tuck´n roll med gröna pipor matchar fint i helheten. 

Drivlinan är lämnad orörd, vilket i det här fallet är en 389:a med tillhörande Roto Hydra-Matic. 

När vi frågar Alexander om eventuella planer med bilen i framtiden får vi svaret: 

-Den ska säljas till förmån för en motorcykel. Just nu är det engelsk 60-tal som lockar, avslutar han. 

Om det var den varma oktobersolen som lockade till hojåkning eller om det var att ett tvåhjuligt hobbyfordon är ett ganska praktiskt fortskaffningsmedel i en stad framgick inte. Men i skrivande stund kanske den gröna Pontiacen förgyller någon annans tillvaro?