Drunken Sailor

Tänk vad många Volvoämnen det finns att förädla för en vettig peng i vårt land. Ändå ser man här hemma betydlig fler 1955-57 Chevor när det handlar om gassers än bilar som än gång i tiden byggdes i Torslandafabriken. Lite märkligt.

Visst är det en djupt rotad tradition att bygga på dessa modeller, men hur det än är går det att bygga grymma byggen på såväl Amazoner och PV´s. Ett exempel på det är denna -57 PV, ett nybygge signerat 22-årige Rasmus Bergkvist från Åkersberga.

Vi sitter i trädgården hemma i Rasmus föräldrahem och sörplar kaffe. På tomten står en racebuss modell större, en båt i samma dimension, en demonterad Dodgepickis och en Dodge Dart som skymtar under en presenning. Vi noterar minst två garageportar och det behövs ingen djupare analys i hur Rasmus uppväxt och var hans intresse för motorer kommer ifrån. Det finns i blodet. Men det var inte bilar det handlade om till en början.

- Jag började redan som 11-åring med rundbaneracing på sjön, men för att deltaga i officiella tävlingar krävdes dispens, 11-åringar fick inte vara med annars, berättar han skrattande.

Att han var vass på att handskas med båtar råder inget tvivel om, och i samstämmighet berättar Rasmus och pappa Hasse att en 5:e plats i SM hör till en av meriterna.  

Intresset för båtar och mekanik är något som fortfarande finns kvar och är idag hans yrke. 

- Jag flyttade till Åland när jag var 16 år och började plugga på Ålands Sjömansskola, och efter avslutad examen fick jag direkt jobb som maskinist på Viking Line, berättar han.

Efter att ha lyssnat en stund på historier om grundstötningar och annat båtrelaterat förstår jag helt plötsligt innebörden av texten ”Drunken Sailor” som står textat på PV´n som jag snart ska få se på riktigt för första gången. Men först vill jag veta hur Rasmus kom in i på det här med bilar och gassers.

- Jag har ofta hängt med pappa när han rejsat med Plymouth Dustern, men det var vid ett speciellt tillfälle för tre år sedan när vi var i Kjula och såg SVDA-gänget jag bestämde mig för att bygga en egen gasser, berättar han.

Osökt börjar jag tänka på Peder Haraldssons gasser-PV och frågar om han känner till den, och om den i så fall inspirerat honom till sitt eget bygge.

- Den var med i Gasoline nummer 3/2009 och jag beställde några extra kopior av det numret när det kom ut, svarar Rasmus blixtsnabbt. Med den kommentaren kan man nog tolka svaret på min fråga som ett, ja!

Men trots inspiration av Peders PV var det faktiskt några andra märken som dök upp som det höll på bli affär av, bland annat en Barracuda. Men hur det gick med det vet vi nu när det har blivit dags att kliva in i garaget och kika närmare och lyssna vidare på historien kring den elake köttbullen, ”Drunken Sailor”.

Rasmus första bil

Två år och åtta månader tog det att bygga bilen, vilket får anses som en bedrift när det handlar om ett förstabygge på den här nivån. Speciellt då Rasmus har gjort allt själv, från chassie-konstruktion till lackering och allt däremellan.

Pappa Hasse flickar dock in och berättar att han också varit med och byggt på bilen.

- Jag har faktiskt svetsat 10 centimeter på bilen… Jag vill ju kunna säga att jag har varit med och byggt den, säger han och tittar på Rasmus och drar av ett skönt hånflin.

Utgångläget var en fin, men lätt krockad -57:a som hittades i Uppsala.

- Bilen var en väldokumenterad originalbil och med i köpet följde PV-klubbens väl sorterade litteratur och inte ett ord om mina planer kring bygget yppades till säljaren, säger Rasmus och garvar.

Väl hemma i garaget tog det inte många minuter innan domkraften hamnade under framvagnsbalken och bilens front hissades upp. Nu skulle det byggas gasser!

Först var inte målet högre uppsatt än att bilen ”bara” skulle ha Cheva smallblock, stel framaxel och vara primad. Ett busbygge som skulle vara klart på ett år. Men saker och ting förändrades under byggets gång och det var införskaffandet av en uppsättning Mooneyes- mätare som fick det hela att spåra ur.

Tittar vi på chassiet hittar vi en egenbyggd balkram som byggts samman med original subframe. Den stela framvagnen är ett kit som köpts från Speedway motors och som har Fordspindlar med GM skivor och ok i ändarna. Stötdämparna kommer från Competition Engineering. Styrsnäckan är original PV, men som hamnat i ny position och därmed fått pitmanarmen omsmidd.

Kryper vi bakåt i färdriktningen och fortfarande håller oss på alla fyra hittar vi en kortad cheva 12 bult, 35 splines axlar och spole med trumbromsar. Mopar superstock bladfjädrar med floaters och egentillverkade ladderbars/stegar som är 48 tum långa. Även här tas stötarna upp av ett par Competition Engineering dämpare.

Reser vi oss upp och fäller upp flippfronten (som är helt i plåt) hittar vi långt bak en Chevrolet 350 cui borrad 0.30 med smidd Scat stroker vev, h profils stakar, Carrilo kolvar 12.9:1 kompression, Pro Comp aluminium toppar, Comp Cams mekankam, solida lyftare (stulna från pappa Hasse…), Melling högtrycks oljepump och rullvippor. 

På toppen av det hela hittar vi ett Holley stripdominator-insug med en 850 Cfm-förgasare från samma tillverkare. Slutligen leds avgaserna ut genom ett par egentillverkade headers (17/8 tum primärrör, 4 tums kollektor). Växlingarna sköts av en Th400 med manuellt ventilhus och vända lägen.

Trots att karossen från utsidan ser relativt orörd ut har den genomgått en rejäl behandling. Torpedväggen är tillbakaflyttad, samt att i stort sett hela golvet är nytt. Dessutom är den urkapad och hålborrad på många ställen. De bakre hjulhusen är uppsågade och skärmarna är svetsade i karossen. Vikten uppskattas till cirka 1000 kilo.

På insidan hittar man stolar med förflutet från sjölivet.

- De satt tidigare i min och farsans offshorebåt, så jag har bland annat åkt två Roslagslopp i dem, berättar Rasmus.

Ytterligare en komponent från ”sjötemat” är varvräknaren, en gammal Mercury Performance med förflutet i en tävlingsbåt. Övriga extrainstrument kommer från Mooneys.

En kul detalj är att Rasmus valt att behålla PVn´s originallack på instrumentbräda och dörrar, vilka för övrigt klätts om av mor i huset. Växelspaken är en Hurst med egentillverkad kåpa.

Att Rasmus skulle överlåta lackeringen till någon annan fanns så klart inte i hans planering varpå han gjorde både underarbete och slutlackeringen själv. Inklusive spetsmönster och textning, något som blev en minnesvärld historia. Förmodligen för expediten i Ohlssons syaffär också.

- Vi hade fått slut på spetstyg under tiden vi höll på att lackera det sista och var i desperat behov av mer när vi skitiga klev in i affären för att få hjälp. Jag kan säga att vi inte såg ut som de typiska ”spetstygsköparna”, men vi fick trots allt hjälp av en expedit. När tyget var inhandlat avslutar expediten med att fråga: -Vill ni även ha sytråd i matchande färg? 

Spetsmönsterlackeringen kom i alla fall på plats och det mesta var i sin ordning efter sedvanligt stressmekande inför premiärvisningen av bilen som ägde rum på Elmia i påskas.

Få hade sett den tidigare då Rasmus under hela byggets gång hållit en låg profil, men det blev en glad överraskning när täcket drogs av.

I skrivande stund pågår de sista justeringarna innan det är dags att se vad den presterar på strippen. Rasmus garanterar i alla fall att den ska premiärköras på Kjula innan säsongen är över. Och en dröm han har är att på köra mot Peder med sin ”Wild Tomato”. Vilket par!

Vi hoppas att vi får vara med på premiären!