Historic Sportscar Racing - Daytona International Speedway

Det är november. Vädret är vidrigt här hemma och det långt kvar till våren och sommarens evenemang.

Jag sitter framför datorn drömmer mig bort. Finns det något i Europa att åka på som luktar bensin och ger trumhinnorna tillfredsställelse? Tveksamt. Det är nog över Atlanten som gäller om de kriterierna ska uppfyllas den här årstiden.

I bakhuvudet finns någonstans att jag hört att det svenska teamet Lucky Eddie Racingteam ska åka över till Florida med Claes Paulssons brutala Greenwood Corvette. En tråd att gå vidare med, och en ypperlig anledning för att åka till USA och se på historisk racing.

HSR, eller Historic Sportscar Racing som serien heter arrangerar säsongens näst sista race på Daytona International Speedway mellan den 7–11 november. Och det är där det visar sig att Claes och teamet ska köra med Corvetten.

Några knapptryck senare är både flyg och entrébiljett till eventet bokat och novemberångesten kurerad.

På HSRs hemsida går det att läsa att serien bildades redan i mitten av 70-talet med ett evenemang på Road Atlanta. Målet med evenemanget var att fira racebilarna från det förflutna och bjuda åskådarna på en resa i tiden. Något som än idag står som ledord för serien.

Dagarna innan avfärd får jag höra att Paulsson med team tvingats ställa in, vilket var tråkigt. Men med bokade biljetter satte jag mig ändå på flyget för att senare möta upp teammedlemmen Peter Shönning från Lucky Eddie på plats i Daytona.

Efter nio timmar i luften var snöslasket glömt när jag hoppade in i hyrbilen i Fort Lauderdale med målet inställt på Daytona Beach

Daytona International Speedway

Efter en bilresa på fyra timmar längs 95:an var vi framme vid den enorma anläggningen, Daytona International Speedway där många klassiska tävlingar körs, framförallt NASCAR-serien.

Området kring arenan är enormt, vilket är förståeligt då anläggningen tar emot över 100 000 besökare! På permanenta sittplatser dessutom…

Det är förvånansvärt lugnt när vi kommer fram och det är nästan svårt att se var vi ska, men efter en stund blir vi invinkade av funktionärer som talar om att vi ska köra in på innerplanen på själva banområdet och parkera där.

Gräsytorna innanför banan kan jämföras med en större park med sjöar och allmänna faciliteter. Och det är även där besökarna campar under tävlingsveckan.

När vi kliver ur bilen är tävlingen i full gång och det är en mäktig syn att stå inne på området och se tävlingsbilar på banan vart man än tittar. Och att i verkligheten se den 31 graders doserade kurvan jag bara sett på TV är imponerande. Den ser ut som en vägg.

Banan är cirka fyra kilometer lång, och bara promenaden till depåområdet skulle jag ranka som en topptrehändelse i mitt liv. Hobbybilar parkerade överallt, tävlingsbilar vrålande runt banan, 27 grader varmt och sol. Sämre kan det vara…

Historic Sportscar Racingserie

Serien grundades 2014 som en hyllning till den klassiska Rolex 24-timmars som hölls här på Daytona. Tävlingen blev en succé och har körts sedan dess och lockar många team. I 2018 års programblad kunde jag räkna till 125 klassiska racebilar, allt ifrån extrema Lola T70, AC Cobror och GT40:or till lite ”snällare” Alfor och MG:s. Dessutom var ett franskt team där med Greenwood Corvetten ”Esprit Calgary”. En liten tröst när inte vår svenska ”Greenwood” inte kunde närvara.

Loppet är ett 24-timmars och man kunde höra många olika språk i depån. 225 förare från olika delar av världen fajtades om pallplatserna i de olika klasserna. Att ge sig på att tyda klassindelningarna var för mig en omöjlig uppgift. Men jag förstod att flera klasser var inne på bana samtidigt av startfältet att döma.

Att som besökare (om man inte är riktigt hängiven) få någon typ av tävlingsnerv är inte lätt i dessa långlopp, men behållningen av att se över hundra klassiska racebilar dundra fram i hiskeliga hastigheter gav för mig behållning så det räckte. Och extra roligt var det att man hade möjlighet att traska runt i alla depåer som var öppna för allmänheten.

Evenemanget pågick mellan den 7–11 november, men för mig blev det endast en tvådagarsvistelse. Men det var två dagar som laddade upp batterierna rejält i höstmörkret.

I år hålls tävlingen mellan den 13–17 november, och är man sugen att fylla sinnena med dofter, ljud och värme från några av världens mest ikoniska tävlingsbilar rekommenderar jag verkligen en resa hit. Jag kommer göra det igen och då hoppas jag att den svenska flaggan ska vaja i depån.

Mer info hittar ni på: www.hsrrace.com 

Här kommer mer bilder från eventet.