Zackes svarta

Det finns några säkra vårtecken, såsom pollenallergi, att Gröna Lund öppnar för säsongen och att det är dags att deklarera. Men det finns ett till. Att jag ska åka till Hedemora och besöka Lennart ”Zacke” Zackrisson. En traditionsenlig utflykt till Dalarna som är en av säsongens höjdpunkter.

Zacke är ett stort namn när det kommer till prisvinnande originalrenoveringar av främst bilar från Chryslerkoncernen. Men på senare år har lekfullheten blommat ut totalt och Zacke har några av landets vildaste byggen på sitt samvete. Till exempel den galna rodden ”Kryptonite”, med bland annat 1960 Chryslerbakdel och 341 cui Hemi mellan rambenen. Och ingen har nog missat ”Golden Arrow”, den hårt masserade -57 Ford Fairlane 500 som krönte Gasoline Magazine's omslag 5/2018.

När vi för ganska precis ett år sedan plåtade -57 Forden visade Zacke upp sitt nästa projekt, denna -32 Ford Roadster. Det var ett uppmockat chassi och en hög med karossdelar.

- Du kommer väl tillbaka om ett år, då är den klar, säger han hur självsäkert som helst trots att han precis fått ihop -57 Forden efter några veckors hårt maraton-skruvade inför premiären på Bollnäs Motorrevy 2018.
Det var kanske vågat av mig att ge mig på en vadslagning om han skulle greja det, men jag tog chansen trots att oddsen inte var till min fördel.  

Nu, ett år senare står jag utanför hans garageport igen när det är dags för honom att visa upp vad han åstadkommit sen jag var här sist.
Jag är inte det minsta tveksam över att jag kommer få se ett bygge i världsklass, men jag vet samtidigt att han den här gången haft ganska svåra förutsättningar. Att bygga en -32 Ford Roadster som sticker ut i mängden där det mesta är lackerat svart. Något som inte är en enkel uppgift. I alla fall om man vill sticka ut.

Porten öppnas och jag kliver in. Där står den i mörkret och på nått märkligt sätt lyser upp hela garaget. Ett bra betyg för en bil som är helt lackerad i svart.  

För ett ögonblick tror jag vi bägge glömmer bort det där med förra årets vadslagning.  

Jo, den är klar. Han har gjort det igen!

Som under mina bägge tidigare besök fick jag även i år nöjet att vara med på premiärturen. Något som i min värld brukar vara en skräckblandad upplevelse. Långt ifrån harmonin som infinner sig dessa byggen.

- Hoppa in så åker vi och letar fotomiljö.

Jag tråcklar mig in i den ganska trånga men ombonade miljön. Sikten är begränsad på grund av den låga och vinklade rutan, men livet känns på topp (jag tror Zacke glömt vadslagningen).

– Nästa gång ska jag bygga nått jag får plats i, pustar Zacke och petar i växeln.  

Vi åker runt på slingriga vägar och bilen känns oförskämt tajt och pigg, och inte ett skrammel eller missljud går att skönja.

Traditionellt bygge

Med de två tidigare vilda byggena i bagaget ville Zacke nu bygga något mer traditionellt och valet föll av en slump på denna.

– Det var kompisen Janne Bodin som hade börjat bygga på chassit, och han hade kommit en bit på väg när jag fick möjlighet att köpa det av honom.

Det Zacke köpte var ett -32 chassi med -46 Fordbakaxel upphängd i en tvärgående -36 fjäder och med en fyra tum droppad framaxel. Även motor och växellåda följde med köpet.

– Jag lät helrenovera 100 hästars 59AB sidan hos ”Ottis” i Sala och passade samtidigt på att montera ett Sharp tvåportsinsug med ett par 97 Strombergförgasare på toppen, samt gjutjärnsheaders.

Ett lite udda val av växellåda följde med köpet.

– Ja, det är en Volvolåda, mer vet jag inte. Men det verkar fungera, säger Zacke och skrattar.

Bromsarna är från -36 Ford, men är nu hydrauliska. Spindlarna hör också hemma från samma år.

Karossen, eller rättare sagt karossdelarna köpte han av Gunnar Widå, och det var han och sambon Petra Rönnqvist som satte ihop pusslet som till slut blev till en färdig roadsterkaross.

Med alla komponenter på plats i garaget började Zacke sedan det intensiva arbetet med att få ihop allt.

Att allt skulle lackeras svart hade han bestämt sedan länge, och att det blanka skulle blandas med matta detaljer växte fram under byggets gång. Dessutom hade han sneglat på en välvd framruta hos en amerikansk tillverkare som skulle ge ytterligare karaktär hos bygget.

- Det var på sidan roadster.com jag hittade en tillverkare (Dave Mann) av välvda framrutor. Så efter en del mejlkorrespondens hade jag köpt en och med rutram tillsammans med en topp.

Rutan är 2 tum choppad och med 37 graders lutning vilket ger ett stöddigt utseende.  

Samtidigt som finliret med karossen pågick ställdes Zacke inför utgiften att få dit en -41 Ford instrumentbräda.

– Det blev en del trixande för att få den på plats. Den fick kapas både på höjden och bredden samt på avslutningarna i ändarna som går emot dörrarna.  

När man synar jobbet på nära håll kan man inte ana att det här är något annat än en originalbräda. Så bra passar den nu.

En rolig detalj med instrumentet är kilometergraderingen.

– Det är Mark Willhans som textat siffrorna med en stadig hand, och jag sa till honom att den enda textningen som kommer finnas på bilen är kilometergraderingen på mätartavlan och inget på karossen.

Håller vi oss kvar på insidan av bilen hittar vi en sober brun skinninredning.

– Det är MOS bilklädsel i Skara som har gjort hela inredningen, även bagageutrymmet. Jag hittade skinnet i Malung, sen har vi tillsammans diskuterat fram den design vi ville ha. Jag la mig inte i jobbet, utan lät dem bygga allt från grunden, till och med stommen till soffan.

Ratten är jag förstås nyfiken på, och det lär jag förbli när jag får svaret på frågan: -Den har suttit i nått Franskt… tror jag.

När det var dags för lack var det Gunnar Widå som fick uppdraget att lägga den svarta färgen från Tipro.  

När bilen kom tillbaka från lack var det bråda dagar för Zacke att få ihop allt inför premiären i Bollnäs och på Motorrevyn. Han klarade det som vanligt, och lika vanligt har det blivit att han fått kliva upp på scenen för att mottaga pris. Och inte sällan är det den största pokalen i kategorin som hamnar i Hedemora. Så vad blev utmärkelsen detta år när han gjorde entré med en traditionell hot rod?  

Just det. Best Hot Rod!

Avslutningsvis vill Zacka tacka Jocke Persson och Anders Vestlund för all hjälp.