Månadsbrev del 1 September 2024 - Larsson har ordet.

Året som gått

Det står september i almanackan, men trots det klättrade för ett par veckor sedan kvicksilvret i termometern över 30 strecket på vissa håll i landet. Skönt tycker jag, katastrof tycker andra som spår jordens undergång inom snar framtid.

Nu är det inte väderfenomen vi ska prata om i månadens brev. Nej, den här gången ska vi ta en titt i backspegeln och se hur det såg ut i kristallkronan för exakt ett år sedan och fram till dags dato. Vi tänkte ge oss på en trendspaning, tillika en amatöranalys hur jänkebilsfenomenet ser ut i Europa, eller mer exakt i Tyskland med omnejd. Och vi börjar där, i en ort som heter Dislaken belägen cirka fem mil norr om Düsseldorf.

23-24 september -American Horsepower show DISLAKEN

Under förra hösten hade vi ett par spännande uppdrag i kalendern som lockade oss lite extra. Det första var att marknadsföra Top Fuelföraren Ida Zetterströms Dodge ”Ida edition” Hellcat i Tyskland, den andra att ta pulsen på den tyska USAbils-scenen. Ett uppdrag som låg hand i hand med varandra.

Efter lite googlande kom vi fram till att träffen American Horsepower Show i Dislaken var det perfekta stället att slå samman dessa två uppdrag. En stor träff, bara amerikanska bilar, både nytt och gammalt, samt möjlighet att rulla upp ”Idabilen” på röda mattan för en presentation.

Sagt och gjort hoppade jag och en kollega in i Hellcaten och begav oss söderut. 135 mil senare var vi framme, och vilken positiv överraskning det blev när vi rullade in på travbanan bland cirka 4 000 besökare och 1 000 utställda fordon.

Det var både nytt och gammalt från alla koncerner, men skulle jag ge mig på en gissning var antalet ”nya” Mustanger av majoritet, tätt följt av ”nya” Challengers. Inom området ”klassiker” var muskelbilssegmentet dominerande och antalet ombyggda bilar, byggen med brutala motorer, masserade karosser och vilda lösningar lyste med sin frånvaro. Förutom någon enstaka hot rod som förmodligen trotsade den tyska ordningen… Och orsaken till det är såklart de hårda besiktningsreglerna i landet. Läs TÜV.

Efter en händelserik söndag vände vi hemåt igen med pokalen ”long distance” i skuffen. Våra två uppdrag i landet genomfördes med stora leenden, och Tyskland med deras USAbils scen levererade långt över förväntningarna. Dit vill vi åka igen!

31-2 mars/april - American Car Show HELSINGFORS

Påsken, en högtid som av tradition brukar tillbringas i Jönköping och på Elmiamässan. Men inte i år… Nej, den här gången skulle vårt östra grannland bli målet under den religiösa högtidshelgen. Närmare bestämt Helsingfors och utställningen American Car Show.

Någon månad tidigare hade vi blivit inbjudna av arrangören att återigen visa upp Idas ”Ida edition” Hellcat, samt att vi för KW Parts räkning skulle ha en stor monter på plats. Två frågor vi svarade JA på utan tvekan.

Den här gången blev det ingen marathon-resa för att nå målet då större delen av resan spenderades på bilfärjan.

På plats i färjehamnen i Helsingfors blev vi mötta av en kollega som lotsade oss sicksackande mellan spårvagnsspåren fram till mässhallen.

Finnarna har av tradition alltid nått nytt och spännande att visa, och den här gången var inget undantag. Nivån på de flesta finska byggena håller oftast världsklass. Stilarna, framför allt på custom och hot rod-bilarna skiljer en del från våra. Det går inte exakt att peka på vad. Men en grej är att de gärna lyfter fram detaljer på ett sätt vi inte är vana vid.

Efter en helg i den finska huvudstaden kunde vi även denna gång lägga en pokal i bagageluckan. Den här gången med titeln: ”3:e pris i bästa monter”.

18 maj - Norrlands Customs” Open House” Ö-VIK

Pingstafton…Jorå, ännu en religiös högtidshelg som tillbringades i Idas Hellcat, den här gången i Norrland, på våra kollegors event ”Norrlands Customs Open House”.

För andra året i rad skulle detta event gå av stapeln, och förväntningarna var högt uppskruvade. Skulle förra årets succé bräckas, skulle vädret vara med oss, skulle det fortfarande finnas myggmedel kvar i hyllorna att köpa, och skulle det komma några bilar?

JA, JA, JA och JA blev svaren! Vilken hit det blev. Skulle jag gissa på hur mång fordon som dök upp tror jag på siffran 500.

Vad gjorde vi där? Av flera anledningar. Den första var förstås att man inte vill missa en träff som arrangeras av våra kollegor. Några andra var att vi återigen ville visa upp ”Ida-bilen”, samt att vi tillsammans med Street Week och Sneeky Pete (Muskelbilar i Sverige) hade en gemensam monter, plus att det var ett ypperligt tillfälle att säga hej till våra norrländska kunder.

Hur såg det ut i bagageluckan på väg hem? Ni undrar förstås om det traditionsenligt låg någon pokal där… Nej!