Anders Cheva -56

Det finns de som lever i en dröm, och sen finns det de som inkluderar drömmarna i vardagslivet. För Anders började gränserna suddas ut när han köpte sin pojkdröm. En Chevrolet -56, som sedan dess är på väg att bli Mockfjärds vassaste gatbil.

Att det blev en Cheva -56 var kanske redan bestämt sedan barndomen. Anders Eriksson har haft en förkärlek för 50-talschevor så långt han kan minnas, men det har alltid funnits något annat som har varit viktigare eller mer intressant att göra. Som att bygga monstertruck med midjestyrning och hjul från en skogsmaskin, jeepar eller bandtraktorer och allehanda annat som kan ta sig fram i omöjlig mark. Han har till och med tävlat lite offroadracing i biltrail, men det talar han helst tyst om då det mest gick ut på att testa om fordonen höll i sin rätta miljö.

– Egentligen är det just byggandet som är det roligaste. Det och att sedan sortera ut prylarna så att det fungerar optimalt, menar Anders som tack vare sin hobby har skaffat sig det optimala jobbet där både karriär och resultat skjuter i höjden. Han driver nämligen egen firma som bygger handikappanpassade hissar.

Men det har alltid funnits vanliga bilar på den privata repertoaren. I garaget står bland annat en Mustang -66. Men sen var det ju det där med pojkdrömmarna. Man kan inte rå för vad man faller för i unga år. Anders dröm var en tvådörrars Chevrolet -56 med kompressor.

    En dag för några år sedan hittade nämligen Anders en svart Chevrolet -56 på Blocket. Den fanns i Bjursås, vilket inte ligger särskilt långt från Mockfjärd där Anders bor.

Första sommaren körde Anders med bilen som den stod. Han hade visserligen köpt en big block 570-motor (eftermarknads Dart Big M-block) med Weiand 871-kompressor, som han hittat i Malmö via Nitroz hemsida, men den behövde en rejäl genomgång och detaljering innan Anders skulle våga sig på att stampa på gaspedalen.

– Ja, det var nog en rätt tokig idé att jag skulle hinna få ihop motorn under första säsongen, men efter det tog det fart, säger Anders leende.

    Allt under bilen rensades och byttes ut. Den nya bilen fick egentillverkade, 2-tums rostfria headders och avgasrör. Växellådan blev en 4L80E, som var den 4-växlade automatlåda hos Chevrolet som ersatte 400-lådan. Men den här var preppad för sisådär 1200 hästkrafter.

– Jag tänkte att den borde hålla. Och till den blev det en Ford 8,8-axel. Det vill säga den som bland annat satt på Explorer. Den har 31 splines på drivaxlarna och har blivit rätt populär på senare år, menar Anders.

    Nu var utgångspunkten optimal. Lådan är nämligen elektroniskt styrd och Anders kan själv justera växlingspunkterna via datorn. Och tändningen är också elektroniskt styrd, så det är rena rama julafton för Anders varje gång han ska ut med bilen.

– Ja, den här bilen gör jag mig aldrig av med, säger Anders som totalt har fallit för den och kommer att se till att det ständigt kommer att finnas nya saker att förbättra. Å andra sidan har Anders svårt att göra sig av med saker.

– Jag är avundsjuk på de som bygger en bil och sedan säljer den med lätt förtjänst för att skaffa ett nytt projekt. Jag kan aldrig göra mig av med någonting!

    Vi märker däremot under fotograferingen att han är bra på att göra sig av med gummi. Han gör en rejäl däckvärmare framför kameran. Växlarna slår snabbt i efter varandra och utväxlingen på 4:an är 0,75. Vid en snabb efterkoll på laptopen hade bakhjulen snurrat i 260 km/t. Men än så länge har han varken bänkat eller testat bilen på strippen, även om tankarna finns där att göra det. För man måste ju testa fordonet i sin rätta miljö!