Connys 60-talsstukade Special Coupe

Det är ett par saker jag direkt tänker på när jag ser bilen. Det första är att den skriker 60-tal, och det andra är att den har tydliga drag av hur roddar gärna såg ut på östkusten under samma tidsepok. Visst, bilens ägare bor på östkusten, närmare bestämt i Vallentuna någon mil norr om huvudstaden, men det är den amerikanska östkusten jag tänker på.  

    Om vi fortsätter på kusttemat kan vi redan nu ta kol på myten om hus vissa byggstilar kan se ut beroende på vilken kustremsa man har till höger eller vänster om sig. Det här är faktiskt ett västkustbygge från början. Ett norsk sådant, som dagens ägare, Conny Högberg byggt vidare på till vad ni ser här.

   Det är en ljum sensommarkväll och vi befinner oss i en naturskön park i Edsberg. På långt håll kan man höra det typiska blöddret från en Y-blockare växa sig allt starkare, och inte långt senare ser vi ett lilafärgat tak trona upp ovanför en allé med låga buskar en bit bort. Att smyga i buskarna är ingen bra idé om man väljer att köra med o-choppat tak, däremot ger det bra utrymme om man bär hatt, vilket är ett av Connys främsta kännetecken. Och det var just hatten som gjorde mig påmind om att vi träffats förr och vilka bilar han tidigare haft.

   Det är ju han med -41 Plyman och A-fords Tudorn jag sprungit på massor med gånger tidigare! Det är ju Conny vars extremt vita däcksidor jag har sneglat på många gånger under åren och frågat mig själv. Hur bär människa sig åt för att hålla sån pust på dem? Skulle man lagt en vit krita framför dem skulle den se ut som en kolbit i jämförelse.

   Conny kliver ur, eller snare ålar sig upp ur den extrem låga rodden för att skaka hand och lyfta hatt, och omgående kommer -41 Plyman på tal. Det senaste fordonet jag sett Conny med.

-Jag hade Plyman ett bra tag och förbättrade den kontinuerligt. Bland annat blev det motorbyte och ett par omlackeringar. Sen blev det som vanligt, man blir sugen på något nytt.

   När den här -28 A-fords kupan dök upp i Norge gick inte habegäret att stoppa och Conny skulle snart vara ägare till den.

-Kasper, killen som byggt och ägde den var sugen på min -41 och jag var helt såld på hans, så det blev ett byte rakt av och alla var glada och nöjda.  

   Conny körde med rodden som den var ett par månader utan att göra några större ingrepp på den. Men som alltid när man köper något är det svårt att hålla fingrarna i styr. Det är stimulerande att skapa sin egen prägel på ett bygge.

   Bilen revs ner i molekyler och i huvudet hade Conny en klar bild på hur det färdiga resultatet skulle se ut. Men innan stuket kunde växa fram var det en del rostlagningar och annat som krävdes.

-Hela taket var från börja helt klätt i pegamoid då detta är en Special Coupe, ett perfekt ställe där rosten i all hemlighet kunde föröka sig… Min polare Lasse Asp hjälpte till med karossarbetet som bland annat innefattade att byta hela bakre delen av taket. En del som Lasse hade hemma på hans tomt. Lite tur ska man ha ibland.

   Trots de omfattande ingreppen kring taket lämnades takhöjden orörd och det har hela tiden varit en självklarhet för Conny som haft 60-talets byggstil i bakhuvudet. Något som går igen på det mesta. Till exempel färgvalen där stora delar av chassiet är vitt tillsammans med den blå/lilakarossen som lackades av Matte Hansson.

   Som vi nämnde tidigare förstod vi att det satt en Y-blockare mellan rambenen av ljudet att döma, och visst är det väl så.

-Motorn är Fords truckmotor på 292 cui som lämnats orörd förutom att den fått en kosmetisk uppsnyggning på utsidan med samma blå/lila kulör som på karossen. Sen sitter det såklart en uppsättning trippla Stromberg 97:or, samt ett par Offenhauser ventilkåpor på motorn, fel vore väl annars, säger Conny och ler lite nöjt.

    För att få ut avgaserna på ett snyggt och effektivt sätt hittar vi ett par lake style headers i den praktiska färgen vitt. Ja, Conny erkände att han bättrade på färgen dagen innan vi skulle fotografera. Helt plötsligt börjar jag tänka på de där kritvita däcksidorna igen…

   Håller vi oss kvar på utsidan och börjar framifrån ser vi att grillgallret är utbytt mot ett egentillverkat som Conny gjorde av streckmetall som sedan lackades vitt. Bakom det sitter det en aluminiumkylare som krävde en hel del massage innan den satt där den skulle. Den ursprungliga bensintanken har också ersatts med en större, mer anpassad för den aktuella motorspecifikationen. Belysningen i färdriktningen sker vi ett par nyinköpta framlampor som fått blinkers diskret monterade i ovankant av lamphusen. Bak hittar vi lyktor från -58 Chevrolet Bel Air.

-Instrumentbrädan är ursprungligen en Ford truck bräda som Kasper satt i när han byggde bilen. Men den behövde lite mer kärlek (och spackel) för att passa in helt och bli bra.

    Inredningen är inte helt färdig och Conny har inte bestämt sig för om det ska bli traditionell tuck n roll eller diamantformation med knappar.

-Jag tänkte ge mig på sybiten själv då jag gjorde det på Plymouthen. Gick det då, ska det väl funka nu.

    Stolarna av okänd historia och ursprung tänker han behålla då de är lite speciella eftersom man kan fylla dem med luft… Någon demonstration på tillvägagångssättet fick vi inte. Men Conny såg extremt finurlig ut när han pratade om dem.

    På den obligatoriska frågan om hur framtiden ser ut kan vi nästan själva lista ut svaret.

-Då bilen gjordes klar efter mina önskemål på bara fyra månad finns det såklart en del saker kvar att göra. Så i vinter blir det fokus på inredningen.

    Vi tackar för oss och kan konstatera att Conny verkligen lyckats förädla och satt sin egen stämpel på sin 60-talsinfluerade hot rod. Avslutningsvis vill han passa på att tacka Leif Gulding och Matte Sjöberg för all hjälp.

/Hatten av!